Riktigt, riktigt förbannad..
Hur j-vla slut får man bli???
Ledsen att den här bloggen kommer handla om lite annat än sex den här gången, men jag bara måste skriva av mig lite.. :) Jag har en position på jobbet som gör att jag egentligen inte borde skriva något alls om detta, men jag bara MÅSTE.. en del människor alltså, jag fattar verkligen inte hur de tänker.. :(
Jag har en kollega.. personen är osäker, dryg, högljudd, omständig och.. ett BARN helt enkelt.
Kan erkänna att jag från början faktiskt gillade personen och vi umgicks även efter arbetstid, tills.. jag blev inkallad hos min dåvarande chef som berättade att denna person suttit och gråtit inne hos chefen för att han/hon blev illa behandlad av oss andra, kände sig utanför bla bla bla.. Eh, vad!!!??? Som en blixt från klar himmel..
Naturligtvis berättade jag detta för mina andra kollegor eftersom jag misstänkte att "personen" inte alls klagade på hela avdelningen utan på mig endast utan att han/hon vågade erkänna det för chefen (en chef som trivdes väldigt bra med mig och ömsesidigt), undrade oroligt om de kände samma sak.. jag försöker alltid ställa upp för mina kollegor och behandla dem rättvist. Nä, de förstod inte heller vart det kom ifrån..
Saker har sedan varit bra i perioder, men rätt som det är blir personen sur som bara den (efter ex antal år som kollegor lär man sig att läsa av dem riktigt bra) och beter sig som en 5-åring. Känns som den här personen är en rejäl känslomänniska och direkt "något" inte går som han/hon vill är det så enkelt att klaga på kollegorna.. vi har bytt chefer flera ggr på kort tid och personen har någon gång gråtit ut hos varenda en.. *suck* Jag blir så förbannad, varför prata skit om mig/oss bakom ryggen på oss.. kan man inte vara så pass vuxen att man går till personen/personerna man har nåt otalt med och försöker lösa det på direkten istället??? Nä, då ska man leta sympati hos chefer och skvallra med andra avdelningar istället.. *respektlöst* Till saken hör att personen (i alla fall förut) inte var sen att göra fina statusuppdateringar på Facebook om jobbet och kollegor efter arbetstid, klaga över att vi borde växa upp.. HALLÅ!!!!! *asg* Vem är det som beter sig som en liten unge liksom?
Idag tog personen rekord i barnslighet.. blev sur över något (jag vet iofs vad, men kan inte berätta om det här med risk för att avslöja för mycket om mig) och försvann från vår avdelning.. 5 timmar senare kommer hon/han tillbaka som om inget hänt????? Jag har ansvaret över vår avdelning när vår chef inte är på plats och så är fallet denna vecka, denna person har ingen som helst respekt för mig.. det krävs att jag går till min chef och säger en sak som jag vill att denna person ska göra, sen får han ta det med honom/henne.. så förbannat löjligt så det finns inte. Jag föredrar rak kommunikation och ja, vissa personer kanske inte kan ta sånt, men reagera inte på det barnsligaste sättet som finns.. spydiga kommentarer tillbaka som syftar på att du minsann vet bäst och kan mest, när jag vet att så inte är fallet blir det mest patetiskt. De andra personerna på avdelningen är kanon, jag trivs riktigt bra tillsammans med dem och de vet att det är mig de ska vända sig till när saker ska bestämmas.. den personen som detta handlar om, han/hon kör sitt eget race och tror att det uppskattas.. *skrattar* Min chef vet om detta problem och hade det inte varit för speciella orsaker så hade denna person åkt på ett personligt samtal med vår chef för länge sen.. skönt att han ser "verkligheten" och inte går på kollegans sympatiletande.. finns inget att ha sympati för liksom.. :) Osäkerhet och avundsjuka är det bara det handlar om..
Nu kanske det var löjligt att låtsas att det är en kille, hur många killar skulle gå in och gråta hos chefen liksom.. ;)
VÄX UPP.. snälla! *skrattar*
Ledsen att den här bloggen kommer handla om lite annat än sex den här gången, men jag bara måste skriva av mig lite.. :) Jag har en position på jobbet som gör att jag egentligen inte borde skriva något alls om detta, men jag bara MÅSTE.. en del människor alltså, jag fattar verkligen inte hur de tänker.. :(
Jag har en kollega.. personen är osäker, dryg, högljudd, omständig och.. ett BARN helt enkelt.
Kan erkänna att jag från början faktiskt gillade personen och vi umgicks även efter arbetstid, tills.. jag blev inkallad hos min dåvarande chef som berättade att denna person suttit och gråtit inne hos chefen för att han/hon blev illa behandlad av oss andra, kände sig utanför bla bla bla.. Eh, vad!!!??? Som en blixt från klar himmel..
Naturligtvis berättade jag detta för mina andra kollegor eftersom jag misstänkte att "personen" inte alls klagade på hela avdelningen utan på mig endast utan att han/hon vågade erkänna det för chefen (en chef som trivdes väldigt bra med mig och ömsesidigt), undrade oroligt om de kände samma sak.. jag försöker alltid ställa upp för mina kollegor och behandla dem rättvist. Nä, de förstod inte heller vart det kom ifrån..
Saker har sedan varit bra i perioder, men rätt som det är blir personen sur som bara den (efter ex antal år som kollegor lär man sig att läsa av dem riktigt bra) och beter sig som en 5-åring. Känns som den här personen är en rejäl känslomänniska och direkt "något" inte går som han/hon vill är det så enkelt att klaga på kollegorna.. vi har bytt chefer flera ggr på kort tid och personen har någon gång gråtit ut hos varenda en.. *suck* Jag blir så förbannad, varför prata skit om mig/oss bakom ryggen på oss.. kan man inte vara så pass vuxen att man går till personen/personerna man har nåt otalt med och försöker lösa det på direkten istället??? Nä, då ska man leta sympati hos chefer och skvallra med andra avdelningar istället.. *respektlöst* Till saken hör att personen (i alla fall förut) inte var sen att göra fina statusuppdateringar på Facebook om jobbet och kollegor efter arbetstid, klaga över att vi borde växa upp.. HALLÅ!!!!! *asg* Vem är det som beter sig som en liten unge liksom?
Idag tog personen rekord i barnslighet.. blev sur över något (jag vet iofs vad, men kan inte berätta om det här med risk för att avslöja för mycket om mig) och försvann från vår avdelning.. 5 timmar senare kommer hon/han tillbaka som om inget hänt????? Jag har ansvaret över vår avdelning när vår chef inte är på plats och så är fallet denna vecka, denna person har ingen som helst respekt för mig.. det krävs att jag går till min chef och säger en sak som jag vill att denna person ska göra, sen får han ta det med honom/henne.. så förbannat löjligt så det finns inte. Jag föredrar rak kommunikation och ja, vissa personer kanske inte kan ta sånt, men reagera inte på det barnsligaste sättet som finns.. spydiga kommentarer tillbaka som syftar på att du minsann vet bäst och kan mest, när jag vet att så inte är fallet blir det mest patetiskt. De andra personerna på avdelningen är kanon, jag trivs riktigt bra tillsammans med dem och de vet att det är mig de ska vända sig till när saker ska bestämmas.. den personen som detta handlar om, han/hon kör sitt eget race och tror att det uppskattas.. *skrattar* Min chef vet om detta problem och hade det inte varit för speciella orsaker så hade denna person åkt på ett personligt samtal med vår chef för länge sen.. skönt att han ser "verkligheten" och inte går på kollegans sympatiletande.. finns inget att ha sympati för liksom.. :) Osäkerhet och avundsjuka är det bara det handlar om..
Nu kanske det var löjligt att låtsas att det är en kille, hur många killar skulle gå in och gråta hos chefen liksom.. ;)
VÄX UPP.. snälla! *skrattar*
Nu då???
Jodå, vi träffades några gånger Mr Volvo och jag, nästan alltid på fest hos hans kompis Mr Star.. Varför har denna kille fått ett Mr-namn då? Jo, det är killen jag träffar just nu, killen som får mig att knappt kunna stå på benen, killen som får mitt hjärta att reagera som en förälskad tonåring.. :)Allt började med att Mr Volvo och jag träffade på Mr Star på vår första dejt, han kom till krogen där vi satt och tog några öl. Han började snart prata om att han kände igen mig sen förut, från en chatsida som vi båda varit med på för flera år sen.. redan där kan man jag väl säga att jag blev nyfiken.. :) Han hade skrivit till mig och jag hade svarat snällt, men sen hade det inte blivit så mycket mera.. Tredje gången jag träffade Mr Star festade vi hemma hos honom och var ut på krogen med Mr Volvo och några fler kompisar, varje gång vi träffats har jag känt mig otroligt attraherad av denna kille, varför vet jag inte riktigt eftersom han inte alls är min typ.. haha.. :) När vi skulle gå från ett ställe till ett annat hamnade Mr Star och jag lite på efterkälken och plötsligt står jag där och kysser honom.. dagen efter började vi snacka på msn, på Facebook och skicka sms till varandra.. känslorna var besvarade.. :)
Eftersom de båda killarna är väldigt bra vänner har det komplicerat den här historien nåt enormt.. :( Vi har ännu
inte berättat nåt för Mr Volvo, även fast vi har träffats några gånger nu på egen hand. Jag beslutade mig snabbt för att avsluta saker med Mr Volvo för att kunna börja träffa Mr Star med "rent" samvete och det gjorde jag också för några veckor sen.. han har/hade starka känslor för mig avslöjade han då och det har gjort att Mr Star och jag inte berättat hela sanningen än, jag vill för allt i hela världen inte förstöra deras vänskap.. :(Ser fram emot att få spendera en massa tid tillsammans med Mr Star.. :)