Min vardag och mina äventyr!!!

Hur j-vla slut får man bli???
Ledsen att den här bloggen kommer handla om lite annat än sex den här gången, men jag bara måste skriva av mig lite.. :) Jag har en position på jobbet som gör att jag egentligen inte borde skriva något alls om detta, men jag bara MÅSTE.. en del människor alltså, jag fattar verkligen inte hur de tänker.. :(

Jag har en kollega.. personen är osäker, dryg, högljudd, omständig och.. ett BARN helt enkelt.
Kan erkänna att jag från början faktiskt gillade personen och vi umgicks även efter arbetstid, tills.. jag blev inkallad hos min dåvarande chef som berättade att denna person suttit och gråtit inne hos chefen för att han/hon blev illa behandlad av oss andra, kände sig utanför bla bla bla.. Eh, vad!!!??? Som en blixt från klar himmel..
Naturligtvis berättade jag detta för mina andra kollegor eftersom jag misstänkte att "personen" inte alls klagade på hela avdelningen utan på mig endast utan att han/hon vågade erkänna det för chefen (en chef som trivdes väldigt bra med mig och ömsesidigt), undrade oroligt om de kände samma sak.. jag försöker alltid ställa upp för mina kollegor och behandla dem rättvist. Nä, de förstod inte heller vart det kom ifrån..

Saker har sedan varit bra i perioder, men rätt som det är blir personen sur som bara den (efter ex antal år som kollegor lär man sig att läsa av dem riktigt bra) och beter sig som en 5-åring. Känns som den här personen är en rejäl känslomänniska och direkt "något" inte går som han/hon vill är det så enkelt att klaga på kollegorna.. vi har bytt chefer flera ggr på kort tid och personen har någon gång gråtit ut hos varenda en.. *suck* Jag blir så förbannad, varför prata skit om mig/oss bakom ryggen på oss.. kan man inte vara så pass vuxen att man går till personen/personerna man har nåt otalt med och försöker lösa det på direkten istället??? Nä, då ska man leta sympati hos chefer och skvallra med andra avdelningar istället.. *respektlöst* Till saken hör att personen (i alla fall förut) inte var sen att göra fina statusuppdateringar på Facebook om jobbet och kollegor efter arbetstid, klaga över att vi borde växa upp.. HALLÅ!!!!! *asg* Vem är det som beter sig som en liten unge liksom?

Idag tog personen rekord i barnslighet.. blev sur över något (jag vet iofs vad, men kan inte berätta om det här med risk för att avslöja för mycket om mig) och försvann från vår avdelning.. 5 timmar senare kommer hon/han tillbaka som om inget hänt????? Jag har ansvaret över vår avdelning när vår chef inte är på plats och så är fallet denna vecka, denna person har ingen som helst respekt för mig.. det krävs att jag går till min chef och säger en sak som jag vill att denna person ska göra, sen får han ta det med honom/henne.. så förbannat löjligt så det finns inte. Jag föredrar rak kommunikation och ja, vissa personer kanske inte kan ta sånt, men reagera inte på det barnsligaste sättet som finns.. spydiga kommentarer tillbaka som syftar på att du minsann vet bäst och kan mest, när jag vet att så inte är fallet blir det mest patetiskt. De andra personerna på avdelningen är kanon, jag trivs riktigt bra tillsammans med dem och de vet att det är mig de ska vända sig till när saker ska bestämmas.. den personen som detta handlar om, han/hon kör sitt eget race och tror att det uppskattas.. *skrattar* Min chef vet om detta problem och hade det inte varit för speciella orsaker så hade denna person åkt på ett personligt samtal med vår chef för länge sen.. skönt att han ser "verkligheten" och inte går på kollegans sympatiletande.. finns inget att ha sympati för liksom.. :) Osäkerhet och avundsjuka är det bara det handlar om..

Nu kanske det var löjligt att låtsas att det är en kille, hur många killar skulle gå in och gråta hos chefen liksom.. ;)

VÄX UPP.. snälla! *skrattar*